Varifrån kommer vattnet?

Så här färdas vattnet

Vattnet som rinner ur kranen kommer från Kumo älv. Från älven pumpas vattnet till Turun Seudun Vesi Oy:s förbehandlingsanläggning i Vittis, där fasta ämnen, som lera, avlägsnas från vattnet. Samtidigt fås 99 procent av sjukdomsalstrarna bort från vattnet. Det grumliga älvvattnet genomgår en riktig metamorfos, och det är klart när det lämnar anläggningen. Här börjar en 30 kilometers färd mot Virttaankangasåsen.

Virttaankangasåsen är delvis belägen i en djup krosszon i berggrunden. Åsen formades under den senaste istiden, för över 10 000 år sedan, då inlandsisen smalt. Som mest når krosszonen i berggrunden ett djup på 100 meter från markytan, och den är flera kilometer lång.

Det förbehandlade vattnet från Kumo älv kommer till åsen via infiltreringsbassänger. Det finns sammanlagt 19 bassänger med en sammanräknad yta på 2,4 hektar. Vattnet strömmar i genomsnitt i tre månader inuti åsen. Jordmånen i Virttaankangas gör mer än bara rengör vattnet – det reglerar också vattnets pH och hårdhet till en optimal nivå, helt naturligt. Vattnet som infiltrerats i marken ser inte dagsljuset förrän du öppnar kranen. 

Vattnet strömmar inuti åsen i likhet med grundvatten och pumpas upp med hjälp av grundvattenbrunnar. Brunnarna behöver inte borras ända ner till krosszonens botten, utan de är cirka 40 meter djupa. Det viktiga är var brunnen ligger: 70 meter bredvid en högproducerande brunn kan det finnas en annan brunn som bara producerar en tredjedel av vattenmängden. De bästa brunnarna kan ge 12–13 miljoner liter vatten om dagen.

Från brunnarna pumpas vattnet till en färskvattenreservoar, därifrån vattnets färd mot Åbo börjar efter tre månader i åsen. Vattnet strömmar de 60 kilometrarna till Åboregionen med hjälp av tyngdkraft. Varje dag produceras över 62 miljoner liter vatten i Virttaankangas. Det är tillräckligt med hushållsvatten för 300 000 personer. Hela denna vattenmängd strömmar längs rörledningarna till Åboregionen på en dag.

I Åbo styrs vattnet till bergreservoaren i Starrbacka, där det finns två grottor för vattenförvaring: reservoarerna är 235 och 250 meter långa. I allmänhet ryms det lika mycket vatten i dem som man använder under en dag i Åbo, Reso och Nådendal. I reservoarerna tillsätts klor i vattnet, vilket gör att vattnets kvalitet förblir bra i vattenledningsnätet. Kloret avdunstar helt från dricksvattnet, om man håller det en stund i en kanna.

Från Starrbacka rinner vattnet via Hallis till vattenledningsnätet. Vattenmängden i nätet styrs automatiskt efter konsumtion, och i kontrollrummet observeras situationen dygnet runt. Från Hallis rinner vattnet i rör med en diameter upp till 900 millimeter mot hem och vattentorn – rörstorleken minskar på olika områden i nätet efter vattenbehovet.

Vattentornen har två viktiga uppgifter i nätet: att lagra vatten för förbrukningstoppar och att upprätthålla ett lämpligt tryck. Det finns fyra vattentorn i Åbo: Universitetsbacken, Luolavuori, Parolaparken och Johannehöjden, som är det största tornet. Tornens tankvolym varierar mellan 9 000 och 12 500 kubikmeter.

Det monumentala vattentornet på Universitetsbacken, Vattenborgen, planerades av arkitekterna Erik Bryggman och Albert Richardtson. Tornet stod färdigt år 1941 och är skyddat av Museiverket. Vattentornen används numera också för andra ändamål – i Universitetsbackens torn finns en klättringshall.

Vattenledningsnätets tryck är i genomsnitt fem bar, vilket garanterar att vattnet rinner med en lämplig hastighet. I Åbo går det åt i genomsnitt cirka 220 liter vatten per invånare, när det vatten som industrin använder räknas med. Vattenförbrukningen har minskat så, att till exempel nätet som byggdes på 1970- och 1980-talen numera har en rätt stor rördiameter, trots att invånarantalet har ökat. En stor rördiameter möjliggör saneringen i vissa objekt så, att ett nytt, mindre rör installeras inuti det större utan att hela ledningen måste grävas upp. 

Vattenledningsnätets totala längd uppgår i Åbo till 818 kilometer, och det saneras varje år enligt plan. Det är viktigt att utföra underhåll i nätet, eftersom ett hål som är lika stort som en blyertspenna leder till att 33 000 kubik vatten läcker ut per år. Ett sätt för att upptäcka dolda läckage, som annars inte nödvändigtvis skulle hittas, är en Logger-undersökning. 

En vattenledning kan också gå sönder och börja läcka av flera olika orsaker, till exempel tjäle eller korrosion, och därför är också överraskande reparationsbehov en del av det vardagliga arbetet. I sådana situationer är det ytterst viktigt att vattenförsörjningen börjar fungera normalt så snabbt som möjligt, och områdets invånare meddelas om läckage via Twitter och UMS-varningsmeddelande systemet. Oförutsedda vattenavbrott pågår i allmänhet endast i några timmar, och olägenheten som orsakas kunderna blir kortvarig. Vattentillförseln bryts och verkningsområdet avgränsas med hjälp av stängningsventiler på gatan.

De äldsta rören i nätet är från början av 1900-talet. Åldern säger inget om rörets skick, eftersom också gamla rör kan fungera utmärkt – till exempel kan ett gjutjärnsrör från 1930-talet vara i prima skick, medan 1970-talets gjutjärnsrör redan kräver sanering. Åbo Vattenförsörjning ansvarar för vattenledningsnätets stamlinje, vilket betyder fastigheterna alltid svarar för tomtledningarna och deras skick.

När vattnet har använts, rinner det ner i avloppet. Mängden avloppsvatten är ungefär lika stor som mängden använt hushållsvatten. Avloppsvattnet samlas längs avloppsvattenledningar med hjälp av tyngdkraften till pumpverk, varifrån det leds till reningsverket på Kakolabacken. I Åbo finns det sammanlagt 88 pumpverk för avloppsvatten och sammanlagt 599 kilometer avloppsvattenledningar.

När vattnet rinner ut i avloppet hemma, kommer det via avloppsvattenledningen till Kakolabacken, till Turun Seudun Puhdistamo Oy. Reningsverket behandlar avloppsvatten från Åbo och 13 andra närliggande kommuner – sammanlagt 90 000 kubik per dag. 

När avloppsvattnet kommer till inloppspumpstationen, pumpas det genast 20 meter uppåt. Därifrån förflyttas avloppsvattnet med hjälp tyngdkraften genom reningsprocessen ända ut till havet. Först sållas alla lösa föremål bort från avloppsvattnet, till exempel sådana som spolats ned i toaletten av misstag eller med avsikt. Hygienprodukter, barnleksaker och smycken är vanliga fynd, men man har också hittat till exempel en badrock i avloppsvattnet.

När grövre fasta ämnen, sand och fett har avskilts från vattnet, styrs det till en försedimenteringsbassäng. Där sänks finare fasta ämnen till bottnen på bassängen, varifrån det samlas in som reningsverkslam. Slammet används för att framställa biogas i Toppå till exempel för användning i bilar, markförbättringsämnen för grönstrukturer och för lantbruket.

Reningsverkets kärna utgörs av biologisk rening, vilket betyder en bassäng fylld med outtröttliga mikrober och bakterier. De mikroskopiska organismerna har till uppgift att avlägsna fosfor, organiska ämnen och kväve från avloppsvattnet – de sköter alltså huvuddelen av hela reningsprocessen. För bästa möjliga reningseffekt måste bakteriernas och mikrobernas levnadsförhållanden vara precis rätt, något som kräver stor sakkunskap. Därför observeras förhållandena ständigt, och varje månad granskar man med mikroskop hur bakterierna och mikroberna mår.

I eftersedimentering separeras de mikrober som utfört sitt arbete från det renade avloppsvattnet och vattnet leds till sandfiltreringsbassänger. Med hjälp av filtreringen säkerställs kvaliteten och hygiennivån på det behandlade vattnet också vid hög vattenföring. 

Innan det renade avloppsvattnet leds bort från reningsverket, tar Turun Seudun Energiatuotanto Oy till vara värme från avloppsvattnet. När tillvaratagandet av värmen räknas med, producerar reningsprocessen för avloppsvatten 10 gånger mer energi än vad den använder. Med den energi som tas till vara vid sidan av reningsprocessen produceras nästan all fjärrkyla i Åboregionen och dessutom fjärrvärme för 15 000 hushåll.

Reningen av avloppsvatten från början till slut tar högst två dagar. Det renade vattnet färdas från Kakolabacken mot hamnen och rinner ut i hamnbassängen. Efter att reningsverket togs i bruk har fosforbelastningen i havsområdet i Åbo minskat med 72 procent.

---

Utöver hushålls- och avloppsvatten finns även så kallat dagvatten, vilket betyder vatten som bildas av regn- och smältvatten på byggda områden. Dagvattnet leds till ett separat dagvattenavlopp och Åbo stad ansvarar för behandlingen av det. I Åbo finns det kvar mindre än 50 kilometer av så kallade blandavlopp, dvs. avlopp dit man leder såväl avlopps- som dagvatten. Förutom avlopp används även andra metoder för att hantera dagvatten, till exempel byggande av våtmarker, öppna fåror eller gröna tak. Målet är att i framtiden beakta hanteringen av dagvatten i alla typer av byggnadsplanering.